Tiden och glömskan

”Många människor upplever tiden som något som vi rör oss fram igenom, eller så upplever de det som att vi står still men att tiden kommer som en ström, ungefär som en sten som ligger still i en flod med forsande vatten.” Så skriver Wikipedia om tid.

Fader Tid lär ha en ränsel på sin rygg för allmosor som skall skänka glömska. Oavsett hur vi uppfattar tiden så är det många i vänsterexperimentet som hoppas på allmosorna från Fader Tid.

(V) har ett förflutet som inte särkilt många socialdemokrater har något gemensamt med. Partiet hette från 1921 Sveriges Kommunistiska Parti, sektion av Kommunistiska Internationalen. D v s den av Stalin dominerade Komintern och man var en underavdelning till Sovjetunionens Kommunistiska parti. Partiledaren var inte en svensk utan det var Josef Stalin.

Husbondens röst var under många år Hilding Hagberg som försvarade terror och folkmord. Hans efterträdare var C-H Hermansson, vilken sade vid Stalins död:

”Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter. Marxismen, den lära som Stalin behärskade med sådant mästerskap och som han vidareutvecklade till ett nytt och högre plan, förnekar ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.”

Hermansson efterträddes av Lars Werner som gärna besökte och hyllade broderpartierna i öst. Vilken tröst för alla socialdemokrater som under många år kämpade för fred, frihet och demokrati att få en kommunist, Lars Ohly, i regeringen.

Jon Blund har med sig två sömnparaplyer, ett svart för stygga barn och ett färgglatt för de snälla. Han kan också strö sand i barnens ögon för att de skall somna.

Vänsterexperimentet måste sanda ordentligt och slå, om inte blå, så andra dunster i ögonen på väljarna. Paraplyet är brunt, den färg man får när man blandar rött och grönt. Och Fader Tid måste vara mycket generös.

Bilden är östtyske Jon Blund som användes i statstelevisionens barnprogram under 70-talet.