tisdag 3 augusti 2010

Borgerskapets diskreta charm


Sitter med en broschyr från Gasthof Esterer. Ett trevligt litet gästgiveri beläget i Pfaffenhofen an der Ilm i Oberbayern. Stället hade eget ”Metzgerei” vilket borgade för att maten var god och frukosten överdådig. Att ölet höll högsta klass och Doppelkornen iskall behöver inte påpekas.

Maten beskrivs i reklamfoldern som ”gutbürgerliche Küche, vilket anses vara en garanti för att den är vällagad, näringsriktig och riklig. Detta kan intygas av skribenten med fru.

I Tyskland kan man ange att köket är borgerligt och därmed skapa en positiv förväntan. I Sverige råder paradoxalt nog motsatt förhållande. Borgerligt är närmast nedsättande och för tankarna till en snål och inskränkt kälkborgare, vars perspektiv bara förtjänar att förhånas. Politiskt är borgerligheten att betrakta som inskränkt egoism upphöjd till ideologi. Den förtjänar inte att tas på allvar. En god människa är socialist!

En s k intellektuell, varmed förstås att man försörjs av staten eller avlönas av Dagens Nyheters kultursida, kan aldrig vara borgerlig. Det är per svensk definition en omöjlighet lika väl som en borgerlig feminist. Det skulle strida mot den senares moral och etik att bokstavligen bränna 100 000 kr, vilket visar hur inskränkt och trångsynt vederbörande är.

Svenska borgerliga partier står för liberala eller konservativa idéer och trängs i det politiska mittfältet. Den gemensamma nämnaren är övertygelsen om det demokratiska styrelsesättet, den privata äganderätten och rättstaten. Att marknadsekonomin visat sig överlägsen alla andra ekonomiska system är en annan gemensam värdering.

Våldet som politisk metod; som bl. a förespråkas av (V), kommunisternas parti, tar den borgerlige väljaren avstånd från, liksom socialismen. Den borgerlige strider för frihet och individuellt ansvar. Kämpar mot klåfingriga, och ibland inkompetenta, politikers intrång i privatlivet och tror på arbetslinjens välsignelser. Vidare anser de flesta av oss att lönen är enskild egendom – inte något som tillhör politikerna.

Man brukar säga att den som inte är socialist när man är 20 år saknar hjärta. Om man är socialist vid 40 år fyllda saknar man hjärna. Vill omformulera påståendet. Tjugoåringen som är realsocialist saknar erforderliga historiekunskaper.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar