Läste i mitt liv- och husorgan, Dagens Nyheter, om kvinnan i Linköping som nekades ett arbete p g a sitt efternamn. Hon var gift med en utlänning och bar dennes namn. Inte så ovanligt i vår kultur att kvinnan tar mannens efternamn. Denna kvinna bar därför ett utländskt efternamn och det låg henne i fatet. Företagaren sade att denne haft problem med sådana förut. Svårigheten var tydligen att hon var gift med en utländsk man.
Var en gång i tiden marknadschef på ett företag och därmed ytterst ansvarig för bl. a försäljningsorganisationen. Vi hade en sökande till en tjänst som säljare, en mycket vacker, charmig och manipulativ dame. Hon hette Andersson och fick jobbet efter att jag blivit överkörd av mina överordnade. Hon fick sparken efter ett halvår. Men har trots denna negativa erfarenhet har jag inga problem men namnet Andersson.
Olika länder och kulturer har olika seder vad avser efternamn. Min fru kommer från Peru. Hennes flicknamn var Sotelo-Valdez. Man kombinerar fadersnamnet med moderns familjenamn. Hennes namn som gift med skulle blivit Bjurström-Sotelo. Det ville inte Monica. Hon ville ta seden dit man kommer och heta Bjurström
Monicas väg in i det svenska arbetslivet var inte enkel. Hon började med att sälja glass på Stockholm Water Festival. Var springvikarie på diverse daghem. Fick ett vikariat, deltid, som sekreterare på Birka Service. Detta blev så småningom heltidsjobb, och så småningom utspann sig följande dialog mellan Monica och hennes chef: ”Du är från Colombia? Nej, från Peru! Har du någon utbildning? Ja, motsvarande en civilekonom.” Och på den vägen är det. Monica hade god hjälp av ett antal kvinnliga civilingenjörer som sett hennes förmågor. Och nu är hon en ledande inköpare på Fortum.
Integration är att kämpa, att ta seden dit man kommer och som svensk inte blockera sig. Vi har många "negrer", "zigenare" och andra konstiga människor bland våra vänner. Vi uppskattar dessa p g a deras kvaliteter – inte därför att det anses politiskt korrekt att döpa om dem. Inser att jag är utomordentligt ofin, men råkar faktiskt tycka om dem.
Visst är det enklare att seden dit man kommer än kämpa emot. Men denna kamp blir utsiktslös om man dömer hunden efter håren – inte efter dess kapacitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar