onsdag 19 oktober 2011

Fem år med Alliansen


Man skall vara försiktig med ordet systemskifte, men någonting historiskt hände 2006. En enad borgerlighet bildade en Allians för Sverige och en normaliseringsprocess startade. Vårt land började en lång och mödosam resa mot ett normalt samhälle. Frihetsgraden har successivt ökat och den korporativa statsmaktens strupgrepp lättat.

Svenska Dagbladets läsare är delade i sin uppfattning om alliansens fem första år kan man läsa i dagens nummer av tidningen. Ett anmärkningsvärt uttalande har gjorts av Carina Wellton. Hon säger:

”… De som gläds över jobbskatteavdrag, rut och rot bör fråga sig varifrån pengarna kommer – direkt ur plånboken tillhörande sjuka och arbetslösa. Ska vi skattefinansiera köksöar och tvinga sjuka att arbeta? I vilket samhälle vill vi leva? Sluta plånboksrösta och låt hjärna och hjärta avgöra.”

Welltons syn på ägande och välfärd är märkliga. Är överens med henne att ett välfärdsamhälle skall ge en grundtrygghet. Den finns kvar. Hennes syn på äganderätten är egendomlig men inte förvånande. Pengarna tas direkt ur plånboken tillhörande sjuka och arbetslösa enligt Wellton. Då inställer sig frågan – ur vems plånbok tas egentligen pengarna? Vem äger arbetstagarens lön? Enligt Wellton tillhör denna stat och kommun.

Om man för de pengar som finns kvar efter skatt vill investera i köksöar eller något annat är ju faktiskt den resandes ensak. Under förutsättning att man anser att de intjänade pengarna tillhör arbetstagaren och icke Wellton, Juholt och Ohly.

Rut har skapat många arbetstillfällen för grupper som har haft det svårt att komma in på arbetsmarknaden. Svarta jobb har blivit vita och skatteintäkterna därmed ökat. Och tryggheten för den enskilde arbetaren.

Fem år med Alliansen är en bra början men bara en början. Sverige behöver ännu ett antal år i frihetens tecken för att många års socialdemokratiskt bidragsdopande skall sköljas bort. Landet behöver inte Juholt och hans kumpaner vilka kommer att föra oss till ökat utanförskap och sämre ekonomi för både samhälle och medborgare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar