I skuggan av Juholt glömmer man bort att poltik är något nära. Att den äldre i Farsta skall kunna välja. Eller alternativet att lokala politiker talar om hur det skall vara. Dessa vet bäst och du skall vara tacksam för att dessa ”bättre vetande” tar hand om dig. Bara ett exempel på hur alliansen skapat valfrihet och möjligheter för fria och tänkande medborgare. Medborgare – inte politikernas klienter.
Att bo i söderort tycks ibland vara att man hamnat på livets skuggsida även om söder är solsidan. Tvärförbindelserna i söder är under all kritik. Att ta sig från Fagersjö till Skärholmen är en expedition – inte en resa. Tror att det inte var mycket svårare för Stanley att hitta Livingstone in ”the midle of dark Africa” än att åka till IKEA i Kungens Kurva från Skarpnäck.
Söderortsvisionen ger underlag för att kunna skapa ett söder om slussen som kommer att blomstra och utvecklas. Där företag och människor finner en omgivning som är kreativ och attraktiv. Då behövs satsningar på infrastruktur som exempelvis en spårväg mellan Skärholmen och Högdalen. Detta anser inte SL vara nödvändigt – vi skall få större bussar istället.
En av Sveriges största infrastruktursatsningar var järnvägen. Utefter denna växte industrier, handel och blomstrande samhällen upp. Järnvägen var injektionen för en samhällelig utveckling. En burdus men ändå jämförelse är att om SL skulle bestämt så hade man satsat på hästdiligenser och rapphönor samt gjort dessa större, utökat antalet hästar och skapat fler ställen för hästbyten.
Så omsätts söderortsvisionen i praktiken.
Fotnot
Rapphöna är ett enkelt, tvåhjuligt åkdon utan fjädrar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar