Politik sägs vara det möjligas konst. Olof Palme skrev att politik är att vilja. Viljans triumf är också en film av Leni Riefenstahl. Den är en skildring av partidagarna i Nürnberg 1934. Att enbart förlita sig på viljan kan leda fel. Stalin, en av Ohlys favoriter, ville mycket han också. Om viljan styr politiken försöker man göra det omöjliga och då är det inte längre politik – då är det en diktaturstats vilja som skall påtvingas människorna.
Ikväll presenterades budgeten för 2011 för den moderata KF-gruppen. Det var politik som också visade dennas begränsningar. Viljan presenterades i valprogrammet. Budgeten var det som blev det möjliga att genomföra efter kompromisser och mötet med resursernas begränsningar. Det möjligas konst.
Politik är inte bara det stora och tjusiga. Det är också viktiga frågor som exempelvis nämndemän i olika domstolar. Har mottagit skrivelser från domstolsverket där man förklarar hur viktigt det är att nämndemannakåren speglar etnicitet mm men framför allt föryngras. Detta är möjligtvis att vilja, men inte det möjligas konst. De yngre kan inte och vill inte bli nämndemän. Ersättningen är för dålig, tiden för yngre människor med familj och arbete att tänka på räcker inte till. Det möjligas konst är att behålla dessa lite äldre och självuppoffrande eldsjälar som håller domstolarna gående. Eller avskaffa nämndemännen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar