Rentierer förr och nu

I Aftonbladet skriver Helena Rivière och Gunnar Axén, båda (M) och ledamöter i socialförsäkringsutskottet om Alexandra. Hon är en 30-årig trebarnsmamma och har varit sjukskriven i tre år. Hon har själv utsett sig till offer och trätt fram i offentligheten. Hon har fråntagits rätten att vara människa och tillhör bottenskiktet i samhället utan rättigheter. Det framgår inte vilken sjukdom hon lider utav utan allt koncentreras på rätten till sjukersättning. Att de tagits heder och ära av behöver knappast påpekas.

Rentier är en person som lever på kapitalavkastningen (räntan) av sin förmögenhet. Om en trebarnsmamma i sin mest produktiva ålder vill leva som en sådan bör hon då ha genom arbete eller på annat sätt skapat förutsättningarna för att leva på en arbetsfri inkomst. Hon kan knappast kunna ställa krav på att min Monica eller andra hårt arbetande människor skall försörja henne.

Men detta anses tydligen opportunt i dagens Sverige. Anser att de som är sjuka, lider verklig nöd och är handikappade skall hjälpas på alla sätt som ekonomin tillåter. Men att låta Alexandra leva som rentier och åka snålskjuts på de arbetande är motbjudande. Och skall man driva tanken ett steg vidare så stjäl hon från de verkligt hjälpbehövande. Är det solidaritet?