Och fortsättningen lyder: So kann er was verzählen. Vi har åkt runt i Tyskland och Österrike några veckor och vi gillar att bila runt i dessa länder. Tyskland är favoriten. Vi åker på landsbygden och hittar tack vare vår ADAC-karta sevärdheter och upplever det genuina Tyskland.
Min älskade Monica brukar säga att jag antagligen varit tysk i ett tidigare liv. En uppfattning som inte skulle delats av mina lärare tyska då det begav sig. Mitt standarsvar är att jag var tysk officer som stupade under slutet av september 1918.
Betraktar Tyskland som ett mycket civiliserat land. Bortsett från det 12-åriga tusenårsriket. Man är artig, hälsar, duar inte främlingar och tillåter rökning på kneipen. Tyskarna har lärt sin läxa och ser tydligt arvet från nazitiden. Rökförbudet har varit uppe i den tyska författningsdomstolen och man har konstaterat att även rökare är människor som måste skyddas från diskriminering. Ölet är alltid välsmakande, lokalt och till anständiga priser. Civiliserat.
Hitler rökte inte, han var nykterist och i princip vegetarian – vestigia terrent. Han skulle uppvakta Mannerheim på dennes 70-årsdag. En medarbetare i Hitlers stab kontaktade Mannerheim och framförde Hitlers önskan om en rökfri middag. Svaret från Mannerheim blev. ”Jag är värd och herre i mitt eget hus.” M a o Mannerheim kämpade för en liberal livssyn. Vad kämpar förbudsvännerna för?
Vi upptäcker ofta intressanta platser under våra resor. Den senaste var utanför Göttingen – Lindenhof. Vi var trötta och beredda att ta först bästa gästgiveri. Lindenhof var det första och initialt kanske inte det bästa, men nöden har ingen lag, men oj vad vi bedrog oss. Vi steg in i historien. Hotellet drevs av tvenne tämligen ålderstigna bröder vars familj hade varit gästgivare i mer än 200 år. Och där fanns historia. Efter att studenterna vid universitetet i Göttingen erövrat sina mensurärr så åkte man ut till Lindenhof, drack och gjorde sig lustiga. Man ristade in sitt namn med sin ring på fönsterglaset. Vi hittade Otto von Bismarck och Heinrich Heine på en bevarad del av fönstret. Det fanns många, många fler som förevigat sig på Lindehofs fönster. Sedan gick bröderna igång med sina berättelser om Lindenhof, Bismarck och Tyskland under Kaiser Wilhelm I och Kaiser Wilhelm II.. Vilken kväll. Kultur, historia och utmärk mat. Självklart man hade ett rökrum. Kultur och civilisation.
På hemvägen kom kulturkrocken. Övernattade i Gränna – dubbelt så dyrt och inte ens hälften så bra. Det bisarra sker vid incheckningen.
”Betala med kort? Ja, får jag dra det. Det har jag i min plånbok i bilen. Tänker inte hämta det. Om jag ser ut som jag skulle smita från notan vill ni inte ha mig som gäst. Om ni har gäster som smiter från notan vill jag inte bo här”.
En absurd diskussion. Kultur och historia är med andra ord främmande. Naturligtvis inget rökrum. Men dyrt var det.
Hur vi skall ha det bestäms den 19 september. Skall vi bli en del av kulturens Europa eller fortsätta i sossarnas kulturella mörker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar