fredag 9 december 2011

Skolan


Skolan, ett lands, en stats, viktigaste ansvar, har befunnit sig i fritt fall i dryga 40 år. Under ledning av ordföranden i Förbundet Sverige - DDR, till 1977 "Föreningen för förbindelser med Tyska demokratiska republiken" Stellan Arvidson raserades den svenska skolan. Han lyckades fullt ut.

Förbundet Sverige - DDR var en prokommunistisk förening i Sverige. Under åren 1969–1987 var Stellan Arvidson, socialdemokratisk skolpolitiker, mottagare av höga östtyska utmärkelser och författare till flera regimstödjande skrifter om DDR, dess ordförande.

Fram till mitten av 1960-talet var den svenska skolan ett föredöme. Den presterade mycket goda resultat och man inte bara utbildade utan också i realskolan och gymnasiet bildade eleverna. Den 6-åriga folkskolan hade färre funktionella analfabeter som lämnade skolan än den nuvarande förvaringsanstalten som bär namnet skola.

Filosofin i den socialdemokratiska skolan kan sammanfattas i följande anekdot.

Två män stod vid en grusväg ute på landsbygden när en bil stannade till bredvid dem. Mannen i bilen frågade dem på engelska om de visste vägen till närmaste bensinstation. De båda männen begrep inte ett ord och mannen i bilen försökte därför med tyska i stället. Inte heller nu begrep dom någonting och efter att förgäves ha försökt med franska, körde mannen i väg.

Medan de båda männen såg bilen försvinna över ett krön, sa den ene till den andre: ”Man kanske skulle ta och lära sig ett språk till”.
”Varför det?”, svarade kamraten.” Den där killen kunde ju tre språk och inte hjälpte det honom”.

Disciplinupplösning, proletariserade lärare och desillusionerade elever har vår svindyra skola producerat i parti och minut. Alliansen har oändligt mycket kvar att göra innan skuggan av DDR-light försvinner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar