Sedan urminnes tider har Stockholm kämpat med förbindelsen Saltsjön och Mälaren. Landhöjningen, fortifikatoriska krav och hamnanläggningar har skapat den nuvarande gestaltningen av hur Mälardrottningen möter Östersjön och Mälaren. Skall inte fördjupa mig i Drottning Kristinas sluss, ej heller Polhems och inte Nils Ericsons. Men jag tänkte landa i vad som kallas Trafiklösningen Slussen från 1935 med den klöverbladsformade trafikkarusellen. Lysande för sin tid, byggd för vänstertrafik och dimensionerad för 100 000 fordonspassager per dygn
Stockholms politiker har funderat över slusseneländet i dryga 17 år. Alltmedan förfallet fortgått och urinstanken tätnat. Knappast den med en visst självbevarelseinstinkt passerar Blå bodarna, Gula eller Gröna gången efter mörkrets inbrott. Men när vi äntligen skall komma till skott så visar det sig att viljorna spretar.
Miljöpartiets nyvalda borgarråd, Daniel Helldén, mer känd under namnet Slussentrotskisten verkar vilja slå ett slag för sin egen installation. Den går under namnet En ruin i accelererande förfall. Kanske denne Helldén har hämtar inspiration från Herculaneum.
(V), kommunisternas parti, förvaltar traditionen från realsocialismen – låt allting förfalla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar