Hösten 2011 har varit auctumnus horribilis för att travestera drottning Elisabeth. Är i viss mån en ganska plikttrogen man varför jag ställde upp som skjutstationschef på ett kretsmästerskap i fältskytte trots en svår förkylning. Det skulle jag inte gjort. Det blev en mycket besvärlig luftvägsinfektion.
Min älskade hustru tvingade iväg mig efter en månads hostande och hackande till en läkare – tyvärr inte vår husläkare utan en som råkade vara tillstädes. Han behövde knappast stetoskopet för att lyssna på mina lungor. Dessa lät som en vattenskadad orgel som för länge sedan passerat bäst före datum, men han använde i alla fall avlyssningsapparaten – sannolikt hade en äldre kollega tipsat honom om detta instrument. Sedan frågade vederbörande mig om jag rökte och sedan var det kört. Efter en längre utläggning – moraliserande – slog det honom att man kanske för formens skull borde ta sänkan. Något förhöjd men sannolikt beroende på mina tobaksvanor.
Åkte hem och fortsatte rossla och pipa men insåg att detta uteslutande var avhängigt mitt osunda leverne. För dryga två veckor sedan fick jag smärtande utslag på halsen och överkroppen. Lymfkörtlarna svullnade och blev ömma. Trodde att det var tobakens fel, men min kloka Monica tvingade mig ånyo till doktorn. Och den här gången fick jag träffa vår husläkare sedan 17 år tillbaka.
Hon konstaterade snabbt att det var en stafylokockinfektion, tog vävnadsprover och tittade sedan på min journal från mötet med den andre läkaren. Ruskade på huvudet och sade att min sänka vid besökstillfället definitivt motiverade en penicillinkur. Vidare slog hon fast att om penicillin satts in vid detta tillfälle så hade jag sluppit slem, hosta och rosslande andning samt hudinfektionen. Mitt immunförsvar klarade inte av denna attack också.
Min erfarna och kunniga läkare gav mig penicillin. Slemmet och hostan har försvunnit, den vattenskadade orgelns missljud har tonat bort, livet börjar återvända och utslagen börjar försvinna och smärtar inte så mycket längre. Snart kan jag bära slips igen.
Efter denna erfarenhet av läkarkonstens tillämpning kan man fundera. T o m jag begriper att rökning är skadligt, men lägger mina laster hinder i vägen för en adekvat behandling? Restriktivitet med penicillin kan jag förstå, men skall man chansa i ett tveksamt fall? Eller – tanken svindlar –var denna oerfarne och indoktrinerade läkare villig att offra min livskvalitet och mitt välbefinnande för att minimera användningen av antibiotika?
Den Hippokratiska eden säger bl. a att följande. ”Efter förmåga och omdöme skall jag vidtaga dietetiska anordningar till gagn för de sjuka, och vad som kan skada eller göra dem ont skall jag söka avvärja.” Denne läkare visade varken förmåga eller omdöme utan styrdes av sin tolkning av begränsningen av användning av antibiotika samt sina fördomar avseende rökning. Att vederbörande inte avvärjde skador eller ont för min del är odiskutabelt.
Ett stort antal människor dör eller får men för livet på grund av felbehandlingar i vården. Jag kom undan med en tids minskad livskvalitet och nerstämdhet. Hur många andra lider i onödan därför att mindre kompetenta läkare missuppfattar sin uppgift och feltolkar sin Hippokratriska ed? Troligtvis alldeles för många och sjuklingarna betalar priset i form av död eller oförtjänt lidande för det politiskt korrekta agerandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar