Under budgetdebatten i kommunfullmäktige intog Karin Wanngård talarstolen. Hon hämtade sin inspiration från franska revolutionen – hon talade om frihet, jämlikhet och broderskap. Vad hon bortsåg från är att frihet och jämlikhet inte är kompatibla. Friheten kräver det utrymme som kommer jämlikheten att krackelera.
Det vill säga att när Wanngård talar jämlikhet är det stat och kommun som tillser att man får sin fickpeng. Som jag tolkar Wanngård och Juholt är det att de vill ha en Prokrustesbädd – den som är för lång kapas och den för korte tänjs ut. Hur detta fungerat i praktiken kan vi se i den misslyckade skolan, sossarnas skattesystem och den verklighet som höll på att göra Sverige till ett konkursbo.
Men om ingen kan skapa något – hur skall man då kunna skapa tillväxt? I sossarnas bidragssverige finns det ingen som skapar mervärden, men vi är jämlika. Ofria människor anpassar sig till det förtryckande samhälle de lever i. Jämför med realsocialismens dröm i kommuniststaterna och socialdemokraternas 70-tal. Och under franska revolutionen försvann huvuden med hjälp av giljotinen. I Wanngårds och Juholts Sverige skall begåvningar och framåtsträvande människor dekapiteras på ett annat sätt än Robespierres men resultatet blir detsamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar