Vem var Olof Palme hette gårdagens fundering. En i vissa avseenden en ambitiös rubrik där en bakgrund tecknades till landets förfall och Palme som en representant för sin tid. Några svar gavs inte men frågorna antyddes. Den grå filten med röda inslag svepte in oss alla under Palmes tid. Livet blev tyngre, luften svårare att andas och den intellektuella debatten ersattes av talkörer och en likriktad propaganda.
Ljuspunkterna voro ABBA, festerna på officersmässen och alla kloka människor som fanns i umgänget. Men utanför Systembolaget stod kommunister av olika schatteringar krängande tidningar eller viftande med insamlingsbössor. Som ofta klädd i uniform var detta inte en helt angenäm upplevelse.
Hybris anses vara den största synden av alla. I psykiatrin är hybris ett uttryck för ett sinnestillstånd där en person har en starkt överdriven uppfattning, och ofta helt falsk bild, om sig själv och sin roll. Det kan också kallas storhetsvansinne eller megalomani.
Under 70-talet greps Sverige av megalomani n på alla nivåer. Vi skulle vara ett världssamvete. Vilket innebar att vi ställde upp för Castro, Pol Pot , Mao och andra despoter. Vi trodde att vår ekonomi var världsbäst. Att vi var mest jämställda i universum behövde icke betvivlas.
Säkert en klen tröst för den jämställda undersköterskan när hon helt plötsligt upptäckte att hon var utfattig i jämförelse med sina mindre jämställda kolleger från bättre ekonomier.
Varför gick svensk ekonomi i botten under 70-talet? En orsak var Gunnar Sträng. Palme var inte intresserad av ekonomi. Hans intresse var makten. Hur det gick med medborgarna var ointressant, så länge han kunde spegla sig i radikalitetens sken och stötta diverse diktaturer i tredje världen samt gå Sovjetunionens ärenden i dennas försök att försvaga frihetens Europa. Socialdemokraterna hittade en ny idé om socialismen i löntagarfonderna. Den tredje vägen mot diktatur.
Sträng höjde skatterna med hjälp av inflationen. Detta innebar att alla arbetande fick häpnadsväckande marginalskatter. Och de s.k. arbetsgivaravgifterna slog ut stora delar av industrin. Lågkonjunkturen skulle överbryggas och de fackliga löneanspråken bröt ryggen av de små eller medelstora företagen. Huvudsaken var att Palme fick glänsa på den internationella arenan.
Sträng har ett eftermäle som ”rikshushållare”. Snarast var han under Palmes egid en riksförstörare. Men tillsammans har Palme och Sträng och deras apologeter skapat en saga om Sverige som knappast ens kunnat skulle accepteras av bröderna Grimm.
Alla minns Palme står det i en annons för Henrik Berggrens bok ”Underbara dagar framför oss.” Frågan är bara på vilket sätt vi minns denne man. Låt inte hans tragiska slut skymma bilden av en maktstreber och populist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar