Gott Nytt År!

Juholt och de ökade klyftorna

I dagens nummer av Svenska Dagbladet skriver Håkan Juholt och Tommy Waidelich om att växande klyftor hotar sammanhållningen i det svenska samhället. I artikeln anger man fyra vägar till det socialdemokratiska paradiset.

Arbetslinjen är den första, fast man kallar det inte så naturligtvis. Då måste man kanske fundera över alla hinder som finns för en fungerande arbetsmarknad. Dessa hinder skapades under 70-talet av en förblindad socialdemokrati i symbios med maktgalna LO-förbund. Varför inte börja i den änden?

Nummer två är utbildning. För herrarna Juholt och Waidelich är det en ekonomiska fråga. Man anser att man skall satsa rejält på skolans kärna: lärarna. Vad man glömmer bort är att lärarkåren successivt proletariserats under den tid då Stellan Arvidsson skapade den svenska skolan.

Citerar från Wikipedia. Arvidsson var en socialdemokratisk riksdagsman som hade starka kopplingar till flera frontorganisationer för totalitära regimer i det kommunistiska Östeuropa. Arvidson var under lång tid aktiv i Förbundet Sverige-Sovjetunionen. Han var 1972 med om att återuppliva frontorganisationen Svenska Fredskommittén och fungerade sedan som dess ordförande i många år. Dessutom var han aktiv i det av Sovjetunionen styrda Världsfredsrådet. Arvidsson höll fast vid DDR även efter regimens kollaps, ända fram till sin död 1997. I DDR-diktaturen ansåg han att han återfunnit många av sina gamla socialistiska ideal och ansåg att det var en katastrof att DDR upplöstes. När Sovjetunionen invaderade Afghanistan förklarade Arvidson att invasionen "var nödvändig för att förhindra en imperialistisk uppmarsch i landet mot Sovjet och för att försvara regimen i Kabul”.

Denna skola anser tydligen herrarna Juholt och Waidelich vara något eftersträvansvärt. Skolan skall ställa krav, mäta dessa och fostra ungdomen genom att bl. a. inpränta disciplin. Men för socialdemokratin verkar det vara ett ekonomiskt problem. Inte något som går på djupet och som är värt ägna en närmare eftertanke.

Det tredje är omställningen i form av a-kassa. Arbetslöshetskassan har alltid varit en försäkring. Jämförbar med alla andra försäkringar vi tecknar mot de olyckor vi inte vill vi skall drabbas av. Arbetslöshetskassan kan inte omfatta fler än de som tecknar den och betalar sin premie. Sedan finns alltid möjlighet att teckna tilläggsförsäkringar. Juholt och Waidelich hävdar att a-kassan ska omfatta fler, och att fler ska få ut 80 procent av sin tidigare lön. Lika klokt som att alla skall ha samma hemförsäkring. Att det är en förutsättning för en dynamisk ekonomi och för att motverka protektionism faller på sin egen orimlighet. Kanske en Johultare?

Punkt fyra är skatterna. Citerar: ”Vi socialdemokrater menar att skatt ska betalas efter bärkraft. Den som har mycket höga inkomster har också råd att betala lite mer i skatt.” Eftersom de stora vinnarna är låg- och medelinkomsttagarna anser tydligen Juholt och Waidelich att dessa har mycket höga inkomster – för det är dessa som kommer att klämmas åt när socialdemokratin definierar höga inkomster. Vad än Pagrotsky försöker säga om måttliga skattehöjningar så visar Juholt och Waidelich var skåpet skall stå. Bäva månde löntagarna. De ”högavlönade” lärarna och många, många fler.

Ojämlikheten i Sverige avslutas med att man jämför med år 1980 då vi var som mest ”jämlika”. 1980 rasade reallönerna för alla som arbetade. Alla fick det sämre. Arbetslösheten ”avskaffades” genom sjukskrivningar och förtidspensioner. Allt färre skulle försörja allt fler. Detta är Håkan Juholts och Tommy Waidelichs framtidsvision.

Farväl till 2011

Om tvenne dagar välkomnar vi ett nytt år. Detta innebär att ett antal mer eller mindre påverkade människor kommer att skada sig då man misslyckas med fyrverkerier. För andra en tid för eftertanke och reflektion över vad som varit och vad som skall komma.

Hur ser då det förgångna året ut från ett Farstaperspektiv? Vill börja med övergången till energisparlampor. För vår familj medför det ett ständigt trevande i mörker. När denna giftiga tingest behagar ge ett tillfredställande ljus så är det dags att släcka den. Priset för Barsebäck och en teori om utsläppen. Frid över Edisons minne.

I Stockholm har striden om slussen rasat. Socialdemokraterna vill tydligen restaurera det som i mina ögon mest påminner om en bekvämlighetsinrättning. Vad (V) vill har jag aldrig förstått. Benny Andersson ägnar sig åt någon form av nostalgi för 40-talister. (MP) har varit en konstruktiv kraft innan avhoppet. Tar mig friheten att citera Mats E P Lindqvist. ”Vi driver just nu en linje i slussenfrågan som är tydlig med vad vi inte vill: Inte det nu beslutade nya Slussen. Men vad är vårt alternativ ? Där finns nu hela spektrat av åsikter från någonting som kan ligga mycket nära det nya Slussen, till ett fullständigt bevarande av det nuvarande Slussen. Alla vet nu vad vi inte vill men vad vill vi?”

Juholt har dominerat en stor del av den inrikespolitiska scenen under hösten. Ett nytt ord har etablerats: Juholteri. Denne stackare får mig osökt att tänka på Peters princip. Denna säger att alla framgångsrika medarbetare i en hierarkisk struktur kommer att befordras till sin högsta kompetensnivå eftersom de har visat sig vara bra på det de gör. Efter detta kommer de att befordras till sin inkompetensnivå.

Socialdemokratins svårigheter och tappade opinionsstöd är vinst för demokratin. Sverige har de facto varit en enpartistat under dryga 40 år. Man har haft problemformuleringsprerogativet, kunnat missbruka utnämningsrätten och nästan lyckats med att göra vårt land till DDR light. Tack Juholt.

I Malmö m. fl. städer har vuxit upp en kriminell kultur som använder vapen på ett sätt som vi aldrig tidigare varit med om. Parantetiskt kan nämnas att detta vilda västernbeteende får vänstern att ropa på förbud för skyttesporten. Personligen tror jag mer på de låga straffen och våra bekväma fängelser som orsaken till den accelererande våldskriminaliteten. Ola Lindholm dömdes för ringa narkotikabrott. Hans liv och karriär spolierades. Som yrkesförbrytare hade han sluppit undan straff p g a straffrabatten för de tungt kriminella.

Farsta är en del av Europa och den funderande från denna stadsdel är en varm vän av EU och euron. Greklands dubbla bokföring förfärar mig. Hoppas att euron kommer att tillfriskna och bli den universella valuta som alla europavänner önskar.

Man skall ju alltid avlägga ett nyårslöfte. Mitt blir – mera Funderingar från Farsta!

Fotnot:
Peters princip lanserades av Dr. Laurence J. Peter. Teorin lanserades på ett humoristiskt sätt i boken The Peter Principle, utgiven 1969. Bokens svenska titel är "Peters princip : en "hierarkiologisk studie" av inkompetensens förekomst och symtom" och är översatt och något försvenskad av Jan Wahlén, utgiven 1970. Teorins centrala del beskrivs i boken som följer:

I en hierarkisk organisation kommer varje anställd att befordras till sin inkompetensnivå.

En av de teser som Peter hävdar är den s k cykelställsprincipen. De stora och dyrbara besluten tas omgående, men cykelstället utanför fabriken kan diskuteras i timmar.

Slussen da capo al fine

Denna kväll har det avgörande beslutet fattats avseende slussen. Stora delar av kulturetablissemanget har gått i spinn. Min första kontakt med slussen var som kadett då man till en efterfest skulle köpa brännvin. Kanske det är dessa sentimentala skäl som driver de som en gång i tiden avskydde ABBA, men som nu tar en av medlemmarna till sitt hjärta.

Även jag har blivit inbjuden till mötet på Benny Anderssons biograf, vilket fick mig att börja grötrimma.

Tänk kunde träffat herr Andersson
lilla jag, lilla jag, Benny Andersson!
Tänk att bli inbjuden av en så'n populär person.
Tänker på slussen vilket liv som ni för
Försöker att vara en slussens charmör.

Sic transit gloria mundi. F ö uselt rim. Skäms

Trist

Stolt över att bo i Stockholm – the capital of Scandinavia. Stolt över att Stockholm tar emot och hyllar nobelpristagarna. Beklämd och skamsen över att extremisterna försöker ta över vår stad just denna dag.

Skolan

Skolan, ett lands, en stats, viktigaste ansvar, har befunnit sig i fritt fall i dryga 40 år. Under ledning av ordföranden i Förbundet Sverige - DDR, till 1977 "Föreningen för förbindelser med Tyska demokratiska republiken" Stellan Arvidson raserades den svenska skolan. Han lyckades fullt ut.

Förbundet Sverige - DDR var en prokommunistisk förening i Sverige. Under åren 1969–1987 var Stellan Arvidson, socialdemokratisk skolpolitiker, mottagare av höga östtyska utmärkelser och författare till flera regimstödjande skrifter om DDR, dess ordförande.

Fram till mitten av 1960-talet var den svenska skolan ett föredöme. Den presterade mycket goda resultat och man inte bara utbildade utan också i realskolan och gymnasiet bildade eleverna. Den 6-åriga folkskolan hade färre funktionella analfabeter som lämnade skolan än den nuvarande förvaringsanstalten som bär namnet skola.

Filosofin i den socialdemokratiska skolan kan sammanfattas i följande anekdot.

Två män stod vid en grusväg ute på landsbygden när en bil stannade till bredvid dem. Mannen i bilen frågade dem på engelska om de visste vägen till närmaste bensinstation. De båda männen begrep inte ett ord och mannen i bilen försökte därför med tyska i stället. Inte heller nu begrep dom någonting och efter att förgäves ha försökt med franska, körde mannen i väg.

Medan de båda männen såg bilen försvinna över ett krön, sa den ene till den andre: ”Man kanske skulle ta och lära sig ett språk till”.
”Varför det?”, svarade kamraten.” Den där killen kunde ju tre språk och inte hjälpte det honom”.

Disciplinupplösning, proletariserade lärare och desillusionerade elever har vår svindyra skola producerat i parti och minut. Alliansen har oändligt mycket kvar att göra innan skuggan av DDR-light försvinner.

Politikens vardag

Farstamoderaterna har i afton haft styrelsemöte. En träff som omfattar både stort och smått. Vi är fast förankrade i Farstas mylla och ser vårt stadsdelsområde som vårt verksamhetsfält. Att sedan en och annan ledamot i stadsdelsnämnden hängs ut i Mitt i Söderort får vi väl ta med jämnmod.

Vad som var på tapeten var aktuella byggplaner i Farsta och vad som händer i olika nämnder samt andra politiska organ. Att vi skall vara på hugget och kämpa för vårt Farsta är vårt credo. Detta är en politisk förenings vardag. Att engagera sig i vardagen, kämpa mot ibland högljudda särintressen och sprida budskapet att individen står över politiken.

”Frihet är det bästa ting, där sökas kan all världen omkring, den frihet kan väl bära.” Så skrev Biskop Thomas en gång i tiden och det gäller än idag. Och gäller även i Farsta 2011.

Klyftorna ökar

Så lyder en rubrik i veckan nummer av Riksdag och Departement. Man framhåller att under 1970-talet minskade klyftorna och Sverige blev det mest ekonomiskt jämställda landet i världen. Vad man inte nämner är att under den tiden sjönk Sverige som en sten i välfärdsligan. Från ett att av de rikaste länderna i världen till en mycket medioker placering.

Man nämner inte heller de drakoniska marginalskatterna som gjorde att en nattsköterska tjänade mindre än den som arbetade dagtid. Inte heller påtalas att det för en kvalificerad hjärnkirurg var mer lönsamt att stanna hemma och tapetsera än rädda liv.

En spännvid behövs i ett samhälle. Det är kraften som driver detta framåt. Den trögflytande ån driver inga kraftverk utan det är forsarna med fallhöjd som skapar energi.

Något att tänka på när Juholt et consortes vill vrida klockan tillbaka. För det fanns en överklass i det nivellerade 70- talet – socialdemokratiska politiker och LO:s fackpampar.

Ständigt denne Juholt

Att Juholts position är ifrågasatt behöver inte diskuteras. Vad som däremot behöver granskas är Juholts bild av det framtida Sverige. Hur ser Juholtland ut? Vilken framtid kan man utläsa av hans retorik och visioner?

Juholt blickar tillbaka till ett land som de facto var en enpartistat. Politiken, läs socialdemokratin, var överordnat allt. Konfiskatoriska skatter gjorde oss beroende av det man felaktigt kallade samhället. Bortsett från de mycket rika och den politiska nomenklaturan var det fickpengsstaten. Här får du lite slantar att roa dig för – föräldrarna, politikerna fixar resten.

Den misslyckade skolan genomdrevs av Stellan Arvidsson. Hedersdoktor och dito professor i östtyskland. Behängd med diverse östtyska utmärkelser. Något som åtminstone jag betraktar som subversiv krigföring.

Allt som var vänster och revolutionärt var bra. Det matades vi med genom statstelevisionen. Inte ens barnen sparades. Det var Ville, Valle och Viktor samt att vara Vilse i pannkakan. De tecknade serierna kom från kommuniststaterna och barnen nattades med den östtyske John Blund.

Detta är Juholtland. DDR light. Ser fram emot hur Juholt tillsammans med Sjöstedt och hans kommunister bygger upp den nya muren.

Sur del – två uppföljningen

Det har kommit till vår kännedom brukar det ibland heta från myndigheter eller företag som på ett eller annat sätt uppfattar sig som ertappade. Det har idag kommit till min kännedom att en formulering i mina Funderingar från Farsta av den 25 november har sårat och väckt anstöt. Formuleringen är – ”när pöbeln löper amok.”

Som alla vet var stämningen under den öppna frågestunden i Farsta Stadsdelsnämnd den 23 november mycket hätsk. En enig nämnd försökte förklara att uppsägningen av förskolan i Sköndal inte var något som nämnden kunde påverka. Det enda som den eniga nämnden strävade efter att klargöra var att Farsta Stadsdelsnämnd har ett ansvar för barnen – inte för ett privat företag som har en konflikt med sin hyresvärd.

När stämningen tenderar att urarta och invektiv och personangrepp blir kvintessensen av nästan tre timmars munhuggning då började jag fundera. Som jag försökte uttrycka i bloggen – en utomordentlig besvikelse. Spridda hågkomster från mina studier i sociologi och psykologi fick mig osökt att tänka på någon form av masshysteri där även normalt tänkande och sunda människor sveps med av den förhärskande stämningen. Mot bakgrund av min sinnestämning efter mötet så använde jag en metafor som kanske kunde missuppfattas. I så fall beklagar jag detta. Anser inte att bekymrade och oroade föräldrar skall anse sig som pöbel. Möjligen som missledda.

Fritiof Nilsson Piraten är en av mina favoritförfattare. Han skrev att man kan inte beskriva en stoppnål utan att en cyklop känner sig kränkt.

Politik

Politik lär ju vara det möjligas konst. Tyvärr blir det också det löjligas. Inte minst när man läser en motion till kommunfullmäktige i Stockholm från Emilia Hagberg (MP). Hon ondgör sig över bristen på jämställdhet i trafiken. Mot denna bakgrund kräver jag förbud mot herrcyklar. Högre bränslepriser för män och i förlängningen straffskatt på män. Särskilt medelålders medelklassmän av kaukasisk härstamning.

Socialdemokraterna vill inte bygga om slussen. Men man har inget alternativ utan man bara stretar mot. Får mig osökt att tänka på LO-ordföranden som sade: ”Mötesdeltagare! Vi är emot! Vi kommer att göra motstånd!”

Det finns ju en och annan representant för (V) – kommunisternas parti – i kommunfullmäktige. En av de flitigare i talarstolen är Ann Mari Engel. Utgår från att man i partiet ändrat sin devis från Marx, Engels och Lenin till Marx, Engel och Sjöstedt.

Bilden nedan föreställer Ann Mari Engel.

Tidens gång

Livsresan går medelst enkel biljett. Vi åldras och förändras varken vi vill eller inte. Man kan märka det på hur man läser familjesidan i tidningen. Förr var det giftermål, förlovningar och födde som studerades och kommenterades. Numera har fokus flyttats till dödsannonser och nekrologer. Vad avser födslar är det barnbarn som gäller.

Min gode vän Lennart Isacsson har varit på konferens med Moderata Seniorer. Där pekade man på att det i valet 2014 är över en halv miljon som är förstagångsväljare som pensionärer. Det är de stora 40-talskullarna som kastat av sig afghanpälsarna och insett att nästan alla kläder är tajta numera som skall ta ställning till framtidens utmaningar. Som skall tillse att barn, barnbarn och barnbarnsbarn får ett anständigt liv. Detta är vår moderata utmaning.

Är sur

Efter gårdagens stadsdelsnämnd blev även en gammal misantrop nedslagen. Skall fösöka samla tankarna till imorgon och teckna en fritidspolitikers syn på vad man tvingas stå ut med när pöbeln löper amok.

Mycket sorgsen och mycket besviken. Är vi verkligen så låga? Och så lättledda? Lättlurade? Blockerade?

Slagorden skalla – mera åt alla

Under budgetdebatten i kommunfullmäktige intog Karin Wanngård talarstolen. Hon hämtade sin inspiration från franska revolutionen – hon talade om frihet, jämlikhet och broderskap. Vad hon bortsåg från är att frihet och jämlikhet inte är kompatibla. Friheten kräver det utrymme som kommer jämlikheten att krackelera.

Det vill säga att när Wanngård talar jämlikhet är det stat och kommun som tillser att man får sin fickpeng. Som jag tolkar Wanngård och Juholt är det att de vill ha en Prokrustesbädd – den som är för lång kapas och den för korte tänjs ut. Hur detta fungerat i praktiken kan vi se i den misslyckade skolan, sossarnas skattesystem och den verklighet som höll på att göra Sverige till ett konkursbo.

Men om ingen kan skapa något – hur skall man då kunna skapa tillväxt? I sossarnas bidragssverige finns det ingen som skapar mervärden, men vi är jämlika. Ofria människor anpassar sig till det förtryckande samhälle de lever i. Jämför med realsocialismens dröm i kommuniststaterna och socialdemokraternas 70-tal. Och under franska revolutionen försvann huvuden med hjälp av giljotinen. I Wanngårds och Juholts Sverige skall begåvningar och framåtsträvande människor dekapiteras på ett annat sätt än Robespierres men resultatet blir detsamma.

Slussen a – neverending story

Sedan urminnes tider har Stockholm kämpat med förbindelsen Saltsjön och Mälaren. Landhöjningen, fortifikatoriska krav och hamnanläggningar har skapat den nuvarande gestaltningen av hur Mälardrottningen möter Östersjön och Mälaren. Skall inte fördjupa mig i Drottning Kristinas sluss, ej heller Polhems och inte Nils Ericsons. Men jag tänkte landa i vad som kallas Trafiklösningen Slussen från 1935 med den klöverbladsformade trafikkarusellen. Lysande för sin tid, byggd för vänstertrafik och dimensionerad för 100 000 fordonspassager per dygn

Stockholms politiker har funderat över slusseneländet i dryga 17 år. Alltmedan förfallet fortgått och urinstanken tätnat. Knappast den med en visst självbevarelseinstinkt passerar Blå bodarna, Gula eller Gröna gången efter mörkrets inbrott. Men när vi äntligen skall komma till skott så visar det sig att viljorna spretar.

Socialdemokraterna under Tomas Rudin har tagit stockholmsskildraren Olle Adolphson till sitt hjärta – närmast hans visa Trubbel. ”Jag går omkring i mitt Pompeji bland ruiner, jag trampar runt i resterna utav vårt liv.” Undrar vilket liv Rudin och Wanngård haft.

Miljöpartiets nyvalda borgarråd, Daniel Helldén, mer känd under namnet Slussentrotskisten verkar vilja slå ett slag för sin egen installation. Den går under namnet En ruin i accelererande förfall. Kanske denne Helldén har hämtar inspiration från Herculaneum.

(V), kommunisternas parti, förvaltar traditionen från realsocialismen – låt allting förfalla.

Erfarenheter från Rådssalen i Stockholms Stadshus

Har suttit med under budgetdebatten i Kommunfullmäktige. Intressant och lärorikt i många avseenden. Inte minst då de olika partiernas företrädare intar talarstolen. Borgarråden Sten Nordin och Joakim Larsson lyckades desarmera Caremas tillkortakommanden, men tyvärr trängde detta inte ut till oppositionen. Dessa malde på – utomordentligt tröttande.

Något som jag uppfattade var att det ledande oppositionsborgarrådet, Karin Wanngård, definitivt inte är socialdemokratins skarpaste debattör eller skickligaste retoriker. Tomas Rudin är absolut den skarpaste hjärnan med den vassaste tungan. Övriga socialdemokrater som äntrade talarstolen framstod som ointressanta, bleka och fantasilösa. Ersättaren Gunnar Sandell gjorde tvenne inlägg – det ena svagt och det andra taktlöst.

Miljöpartiet har fått ett nytt borgarråd, Daniel Helldén. Internt lär han gå under namnet Slussentrotskisten. Tror jag förstår varför. Han vill höja skatten och därmed slå mot de lågavlönade, men dessa är ju inte miljöpartiets väljare så det spelar väl ingen roll. Vi skall dessutom sortera matavfall för att det skall kunna produceras mer biogas. Ser fram emot hur detta skall organiseras i det lilla utrymme vi har under diskbänken. Har ett annat mer radikalt förslag. Eftersom vi enligt (MP) inte skall ha bilar så låt oss ersätta dessa med hushållsgrisar. De äter vårt hushållsavfall, vi stallar dem i våra tomma garage och tränar dem till att bli dragdjur.

(V), kommunisternas parti, gick naturligtvis längst. Damerna från Östermalm talade sig hesa för att kommunalskatten skulle höjas. Den skatt som drabbar de lågavlönade hårdast. Dessutom skall vi ha en bilfri söndag och en köttfri måndag. Inser att dessa realsocialister försöker anpassa oss till ”arbetarnas paradis”. Där var alla dagar bilfria och de flesta köttfria. Välkommen till (V):s, kommunisternas partis, DDR-framtiden.

Efter denna debatt – Stå stark du ljusets riddarvakt!

Hur jag mötte doktor Hyde eller en udda tolkning av Hippokrates ed

Hösten 2011 har varit auctumnus horribilis för att travestera drottning Elisabeth. Är i viss mån en ganska plikttrogen man varför jag ställde upp som skjutstationschef på ett kretsmästerskap i fältskytte trots en svår förkylning. Det skulle jag inte gjort. Det blev en mycket besvärlig luftvägsinfektion.

Min älskade hustru tvingade iväg mig efter en månads hostande och hackande till en läkare – tyvärr inte vår husläkare utan en som råkade vara tillstädes. Han behövde knappast stetoskopet för att lyssna på mina lungor. Dessa lät som en vattenskadad orgel som för länge sedan passerat bäst före datum, men han använde i alla fall avlyssningsapparaten – sannolikt hade en äldre kollega tipsat honom om detta instrument. Sedan frågade vederbörande mig om jag rökte och sedan var det kört. Efter en längre utläggning – moraliserande – slog det honom att man kanske för formens skull borde ta sänkan. Något förhöjd men sannolikt beroende på mina tobaksvanor.

Åkte hem och fortsatte rossla och pipa men insåg att detta uteslutande var avhängigt mitt osunda leverne. För dryga två veckor sedan fick jag smärtande utslag på halsen och överkroppen. Lymfkörtlarna svullnade och blev ömma. Trodde att det var tobakens fel, men min kloka Monica tvingade mig ånyo till doktorn. Och den här gången fick jag träffa vår husläkare sedan 17 år tillbaka.

Hon konstaterade snabbt att det var en stafylokockinfektion, tog vävnadsprover och tittade sedan på min journal från mötet med den andre läkaren. Ruskade på huvudet och sade att min sänka vid besökstillfället definitivt motiverade en penicillinkur. Vidare slog hon fast att om penicillin satts in vid detta tillfälle så hade jag sluppit slem, hosta och rosslande andning samt hudinfektionen. Mitt immunförsvar klarade inte av denna attack också.

Min erfarna och kunniga läkare gav mig penicillin. Slemmet och hostan har försvunnit, den vattenskadade orgelns missljud har tonat bort, livet börjar återvända och utslagen börjar försvinna och smärtar inte så mycket längre. Snart kan jag bära slips igen.

Efter denna erfarenhet av läkarkonstens tillämpning kan man fundera. T o m jag begriper att rökning är skadligt, men lägger mina laster hinder i vägen för en adekvat behandling? Restriktivitet med penicillin kan jag förstå, men skall man chansa i ett tveksamt fall? Eller – tanken svindlar –var denna oerfarne och indoktrinerade läkare villig att offra min livskvalitet och mitt välbefinnande för att minimera användningen av antibiotika?

Den Hippokratiska eden säger bl. a att följande. ”Efter förmåga och omdöme skall jag vidtaga dietetiska anordningar till gagn för de sjuka, och vad som kan skada eller göra dem ont skall jag söka avvärja.” Denne läkare visade varken förmåga eller omdöme utan styrdes av sin tolkning av begränsningen av användning av antibiotika samt sina fördomar avseende rökning. Att vederbörande inte avvärjde skador eller ont för min del är odiskutabelt.

Ett stort antal människor dör eller får men för livet på grund av felbehandlingar i vården. Jag kom undan med en tids minskad livskvalitet och nerstämdhet. Hur många andra lider i onödan därför att mindre kompetenta läkare missuppfattar sin uppgift och feltolkar sin Hippokratriska ed? Troligtvis alldeles för många och sjuklingarna betalar priset i form av död eller oförtjänt lidande för det politiskt korrekta agerandet.

Gegen Dummheit kämpfen Götter selbst vergebens

Så skrev Schiller en gång. Läser om Hans-Ulrich Wehlers bok Das Deutsche Kaiserreich 1871–1918. På sin tid omdiskuterad och inte helt okontroversiell. Men intressant ur många synvinklar bl. a därför att han belyser hur dumheten ibland triumferar över vanligt sunt förnuft.

När Tyskland gick i krig 1914 var den tyska armén för liten för att kunna genomföra Schlieffenplanen. Ludendorff efterlyste minst tre armékårer för att säkerställa framgång. De tyska officerarna motsatte sig detta beroende på att antalet officerare av borgerlig härkomst skulle då öka. I detta fall iklädde sig dumheten snobberiets mantel.

Juholts dröm om 70-talet om är att betrakta som dumhet. Klockan kan inte vridas tillbaka till ett genompolitiserat samhälle där individen var underordnad det kollektiv som konstituerades av socialdemokratins maktbegär, ivrigt påhejad av extremvänstern. Domus evighetstecken är för alltid borta och de större varuhusen är gallerior. Beträffande skolor och daghem står det fritt att välja. Maj Britt Theorin kan inte längre kräva förbud mot parabolantenner. Juholts drömmar om ett grått, kallt och inskränkt Sverige är att betrakta som dumheter. Eller nonsens.

Bidragsberoendet som socialdemokratin skapat är en annan dumhet som, om inte Gudarna, så i alla fall Alliansen försöker frigöra svenskarna från. Att göra människan stark, stolt och fri istället för en klient utlämnad till politikers ev. välvilja och tjänstemännens godtycke.

Om man vill vara elak, vilket är mig helt främmande, kan Juholt anses vara en framträdande 70-tals nostalgiker och en värdig representant för hur man lever på andras bekostnad. Om Juholt är en personifikation av Schillers Dummheit eller ej överlåter jag åt andra att bedöma.

Kyrkan – tankar en måndagskväll

Moderaterna har fattat beslutet att inte ställa upp som nomineringsgrupp i kyrkovalen. Anser att detta är mindre klokt, då vänstern kan löpa amok med understöd av det politiserade prästerskapet. Annette Lundquist Larsson är ordförande i kyrkopolitiska rådet i Stockholms stad och län, varför jag utgår från att (M) inte tystnar eller kapitulerar vad avser att normalisera svenska kyrkan.

Runt om många kyrkor finns en kyrkogård. En plats för stillhet och respekt för de döda. Ett ställe där vi kan överväga det oundvikliga slutet. På en gravplats finns följande sentens: "Ni är vad vi har varit – vi är vad ni skall bli."

En tragisk olyckshändelse inträffade i Bollebygd. En åttaårig flicka omkom i går eftermiddag då en löst sittande gravsten välte över flickan. Enligt de preliminära uppgifterna lekte flickan kring gravstenen och på något sätt hamnade hon under det cirka 150 kilo tunga, jämna stenblocket.

Varför lekte hon där de döda vilar?

Greed is not good

Greed, for lack of a better word, is good. Greed is right, greed works. De klassiska orden kommer från Gordon Gekko i åttiotalsfilmen Wall Street. Tror inte på det för ett ögonblick. Girigheten är, med all rätt, en av de sju dödssynderna. Straffet i helvetet för denna synd är att
sitta i en kittel med kokande olja.

Girigheten har brett ut sig i samhället. Är sällan eller aldrig överens med vänsterns olika proteströrelser, men den amerikanska Occupy Wall Street-rörelsen känner jag viss sympati för. Besökte en bank härom veckan och kände mig inte som kund utan som ett objekt. Läste prislistan på olika tjänster och insåg att jag skulle vara tacksam för att jag slapp betala inträde för att man skulle beröva mig mina pengar.

Anser det omoraliskt att skattebetalarna skall försörja fullt friska och arbetsföra människor genom alltför generösa bidragssystem. Anser det minst lika omoraliskt, ja t o m oanständigt, att bonusbelönade bankdirektörer förväntar sig att vi skall kratsa kastanjerna ur elden för dem när de misslyckats med diverse tveksamma affärer.

Greed is not good.

Tom tackar så mycket

Vår älskade Tom kom till världen den 18 maj. Mycket tacksam för att han undvek den syttende maj. Den 30 oktober skall han döpas i Lidingö Kyrka. Farfar och Tante Monica kommer att ge Tom en fond i dopgåva. En med lagom hög risk samt under åren en sannolikt godtagbar avkastning. Samma gällde vår underbara Viktor. En sparad slant då myndighetsåldern uppnås.

Har till min förskräckelse upptäckt att de frihetliga partierna vill straffbeskatta fondsparande. Läraren som vill genom fondsparandet skapa ett komplement till sin pension skall straffas. Vår Viktor och Tom skall berövas det som vi vill skänka för ett ge dem en slant i framtiden – liten eller stor vet vi inte. Vi valde fonder därför att riskerna sprids. Fonder istället för ett banksparande då vi hoppades på att Viktor och Tom skulle få en smula mer på 18-årsdagen.

Tack alliansen för att ni gjorde Viktor och Tom till skatteobjekt. Farfar och Tante Monica blev beskattade en gång till. Denna gång i andra hand.

Fem år med Alliansen

Man skall vara försiktig med ordet systemskifte, men någonting historiskt hände 2006. En enad borgerlighet bildade en Allians för Sverige och en normaliseringsprocess startade. Vårt land började en lång och mödosam resa mot ett normalt samhälle. Frihetsgraden har successivt ökat och den korporativa statsmaktens strupgrepp lättat.

Svenska Dagbladets läsare är delade i sin uppfattning om alliansens fem första år kan man läsa i dagens nummer av tidningen. Ett anmärkningsvärt uttalande har gjorts av Carina Wellton. Hon säger:

”… De som gläds över jobbskatteavdrag, rut och rot bör fråga sig varifrån pengarna kommer – direkt ur plånboken tillhörande sjuka och arbetslösa. Ska vi skattefinansiera köksöar och tvinga sjuka att arbeta? I vilket samhälle vill vi leva? Sluta plånboksrösta och låt hjärna och hjärta avgöra.”

Welltons syn på ägande och välfärd är märkliga. Är överens med henne att ett välfärdsamhälle skall ge en grundtrygghet. Den finns kvar. Hennes syn på äganderätten är egendomlig men inte förvånande. Pengarna tas direkt ur plånboken tillhörande sjuka och arbetslösa enligt Wellton. Då inställer sig frågan – ur vems plånbok tas egentligen pengarna? Vem äger arbetstagarens lön? Enligt Wellton tillhör denna stat och kommun.

Om man för de pengar som finns kvar efter skatt vill investera i köksöar eller något annat är ju faktiskt den resandes ensak. Under förutsättning att man anser att de intjänade pengarna tillhör arbetstagaren och icke Wellton, Juholt och Ohly.

Rut har skapat många arbetstillfällen för grupper som har haft det svårt att komma in på arbetsmarknaden. Svarta jobb har blivit vita och skatteintäkterna därmed ökat. Och tryggheten för den enskilde arbetaren.

Fem år med Alliansen är en bra början men bara en början. Sverige behöver ännu ett antal år i frihetens tecken för att många års socialdemokratiskt bidragsdopande skall sköljas bort. Landet behöver inte Juholt och hans kumpaner vilka kommer att föra oss till ökat utanförskap och sämre ekonomi för både samhälle och medborgare.

Ur led är tiden

I dagligvarubutikerna möts vi av julmust – den 18 oktober! I tidningarna trängs annonser för de mest skiftande varianter av julbord. Svenskan hade t o m en särskild bilaga om julbord mm. Och snart kommer butikerna att förpestas av den mest banala julmusik. Vet att december är handelns viktigaste månad och att många butiker skapar sin reella vinst i julhandeln, men det får finnas gränser. Julen blir uttjatad och många väntar bara på att den skall passera.

Mitt älskade (M) verkar ha tagit på sig tomteluvan och dragit ner den över ögonen. Förslag om kvotering till bolagsstyrelser först och nu skall det kvoteras i partistyrelsen. ”Det är helt oacceptabelt att välja en ny ledning för partiet utan en enda person med utomeuropeisk bakgrund. Vi vill därför att valberedningen ser till att Hanif Bali får möjlighet att ta plats i partiets styrelse”, skriver Erik Bengtzboe, Moderata Ungdomsförbundet, på SvD debatt. Moderaterna är ett parti som tror på och står för individen. Därför skall ingen kvoteras in p g a kön, ålder eller etnicitet. Detta strider mot vårt partis människosyn och grundläggande värderingar.

Med dessa rader vill jag önska God Julmust!

Den lilla politiken

I skuggan av Juholt glömmer man bort att poltik är något nära. Att den äldre i Farsta skall kunna välja. Eller alternativet att lokala politiker talar om hur det skall vara. Dessa vet bäst och du skall vara tacksam för att dessa ”bättre vetande” tar hand om dig. Bara ett exempel på hur alliansen skapat valfrihet och möjligheter för fria och tänkande medborgare. Medborgare – inte politikernas klienter.

Att bo i söderort tycks ibland vara att man hamnat på livets skuggsida även om söder är solsidan. Tvärförbindelserna i söder är under all kritik. Att ta sig från Fagersjö till Skärholmen är en expedition – inte en resa. Tror att det inte var mycket svårare för Stanley att hitta Livingstone in ”the midle of dark Africa” än att åka till IKEA i Kungens Kurva från Skarpnäck.

Söderortsvisionen ger underlag för att kunna skapa ett söder om slussen som kommer att blomstra och utvecklas. Där företag och människor finner en omgivning som är kreativ och attraktiv. Då behövs satsningar på infrastruktur som exempelvis en spårväg mellan Skärholmen och Högdalen. Detta anser inte SL vara nödvändigt – vi skall få större bussar istället.

En av Sveriges största infrastruktursatsningar var järnvägen. Utefter denna växte industrier, handel och blomstrande samhällen upp. Järnvägen var injektionen för en samhällelig utveckling. En burdus men ändå jämförelse är att om SL skulle bestämt så hade man satsat på hästdiligenser och rapphönor samt gjort dessa större, utökat antalet hästar och skapat fler ställen för hästbyten.

Så omsätts söderortsvisionen i praktiken.

Fotnot

Rapphöna är ett enkelt, tvåhjuligt åkdon utan fjädrar