Gott Nytt År!

Juholt och de ökade klyftorna

I dagens nummer av Svenska Dagbladet skriver Håkan Juholt och Tommy Waidelich om att växande klyftor hotar sammanhållningen i det svenska samhället. I artikeln anger man fyra vägar till det socialdemokratiska paradiset.

Arbetslinjen är den första, fast man kallar det inte så naturligtvis. Då måste man kanske fundera över alla hinder som finns för en fungerande arbetsmarknad. Dessa hinder skapades under 70-talet av en förblindad socialdemokrati i symbios med maktgalna LO-förbund. Varför inte börja i den änden?

Nummer två är utbildning. För herrarna Juholt och Waidelich är det en ekonomiska fråga. Man anser att man skall satsa rejält på skolans kärna: lärarna. Vad man glömmer bort är att lärarkåren successivt proletariserats under den tid då Stellan Arvidsson skapade den svenska skolan.

Citerar från Wikipedia. Arvidsson var en socialdemokratisk riksdagsman som hade starka kopplingar till flera frontorganisationer för totalitära regimer i det kommunistiska Östeuropa. Arvidson var under lång tid aktiv i Förbundet Sverige-Sovjetunionen. Han var 1972 med om att återuppliva frontorganisationen Svenska Fredskommittén och fungerade sedan som dess ordförande i många år. Dessutom var han aktiv i det av Sovjetunionen styrda Världsfredsrådet. Arvidsson höll fast vid DDR även efter regimens kollaps, ända fram till sin död 1997. I DDR-diktaturen ansåg han att han återfunnit många av sina gamla socialistiska ideal och ansåg att det var en katastrof att DDR upplöstes. När Sovjetunionen invaderade Afghanistan förklarade Arvidson att invasionen "var nödvändig för att förhindra en imperialistisk uppmarsch i landet mot Sovjet och för att försvara regimen i Kabul”.

Denna skola anser tydligen herrarna Juholt och Waidelich vara något eftersträvansvärt. Skolan skall ställa krav, mäta dessa och fostra ungdomen genom att bl. a. inpränta disciplin. Men för socialdemokratin verkar det vara ett ekonomiskt problem. Inte något som går på djupet och som är värt ägna en närmare eftertanke.

Det tredje är omställningen i form av a-kassa. Arbetslöshetskassan har alltid varit en försäkring. Jämförbar med alla andra försäkringar vi tecknar mot de olyckor vi inte vill vi skall drabbas av. Arbetslöshetskassan kan inte omfatta fler än de som tecknar den och betalar sin premie. Sedan finns alltid möjlighet att teckna tilläggsförsäkringar. Juholt och Waidelich hävdar att a-kassan ska omfatta fler, och att fler ska få ut 80 procent av sin tidigare lön. Lika klokt som att alla skall ha samma hemförsäkring. Att det är en förutsättning för en dynamisk ekonomi och för att motverka protektionism faller på sin egen orimlighet. Kanske en Johultare?

Punkt fyra är skatterna. Citerar: ”Vi socialdemokrater menar att skatt ska betalas efter bärkraft. Den som har mycket höga inkomster har också råd att betala lite mer i skatt.” Eftersom de stora vinnarna är låg- och medelinkomsttagarna anser tydligen Juholt och Waidelich att dessa har mycket höga inkomster – för det är dessa som kommer att klämmas åt när socialdemokratin definierar höga inkomster. Vad än Pagrotsky försöker säga om måttliga skattehöjningar så visar Juholt och Waidelich var skåpet skall stå. Bäva månde löntagarna. De ”högavlönade” lärarna och många, många fler.

Ojämlikheten i Sverige avslutas med att man jämför med år 1980 då vi var som mest ”jämlika”. 1980 rasade reallönerna för alla som arbetade. Alla fick det sämre. Arbetslösheten ”avskaffades” genom sjukskrivningar och förtidspensioner. Allt färre skulle försörja allt fler. Detta är Håkan Juholts och Tommy Waidelichs framtidsvision.

Farväl till 2011

Om tvenne dagar välkomnar vi ett nytt år. Detta innebär att ett antal mer eller mindre påverkade människor kommer att skada sig då man misslyckas med fyrverkerier. För andra en tid för eftertanke och reflektion över vad som varit och vad som skall komma.

Hur ser då det förgångna året ut från ett Farstaperspektiv? Vill börja med övergången till energisparlampor. För vår familj medför det ett ständigt trevande i mörker. När denna giftiga tingest behagar ge ett tillfredställande ljus så är det dags att släcka den. Priset för Barsebäck och en teori om utsläppen. Frid över Edisons minne.

I Stockholm har striden om slussen rasat. Socialdemokraterna vill tydligen restaurera det som i mina ögon mest påminner om en bekvämlighetsinrättning. Vad (V) vill har jag aldrig förstått. Benny Andersson ägnar sig åt någon form av nostalgi för 40-talister. (MP) har varit en konstruktiv kraft innan avhoppet. Tar mig friheten att citera Mats E P Lindqvist. ”Vi driver just nu en linje i slussenfrågan som är tydlig med vad vi inte vill: Inte det nu beslutade nya Slussen. Men vad är vårt alternativ ? Där finns nu hela spektrat av åsikter från någonting som kan ligga mycket nära det nya Slussen, till ett fullständigt bevarande av det nuvarande Slussen. Alla vet nu vad vi inte vill men vad vill vi?”

Juholt har dominerat en stor del av den inrikespolitiska scenen under hösten. Ett nytt ord har etablerats: Juholteri. Denne stackare får mig osökt att tänka på Peters princip. Denna säger att alla framgångsrika medarbetare i en hierarkisk struktur kommer att befordras till sin högsta kompetensnivå eftersom de har visat sig vara bra på det de gör. Efter detta kommer de att befordras till sin inkompetensnivå.

Socialdemokratins svårigheter och tappade opinionsstöd är vinst för demokratin. Sverige har de facto varit en enpartistat under dryga 40 år. Man har haft problemformuleringsprerogativet, kunnat missbruka utnämningsrätten och nästan lyckats med att göra vårt land till DDR light. Tack Juholt.

I Malmö m. fl. städer har vuxit upp en kriminell kultur som använder vapen på ett sätt som vi aldrig tidigare varit med om. Parantetiskt kan nämnas att detta vilda västernbeteende får vänstern att ropa på förbud för skyttesporten. Personligen tror jag mer på de låga straffen och våra bekväma fängelser som orsaken till den accelererande våldskriminaliteten. Ola Lindholm dömdes för ringa narkotikabrott. Hans liv och karriär spolierades. Som yrkesförbrytare hade han sluppit undan straff p g a straffrabatten för de tungt kriminella.

Farsta är en del av Europa och den funderande från denna stadsdel är en varm vän av EU och euron. Greklands dubbla bokföring förfärar mig. Hoppas att euron kommer att tillfriskna och bli den universella valuta som alla europavänner önskar.

Man skall ju alltid avlägga ett nyårslöfte. Mitt blir – mera Funderingar från Farsta!

Fotnot:
Peters princip lanserades av Dr. Laurence J. Peter. Teorin lanserades på ett humoristiskt sätt i boken The Peter Principle, utgiven 1969. Bokens svenska titel är "Peters princip : en "hierarkiologisk studie" av inkompetensens förekomst och symtom" och är översatt och något försvenskad av Jan Wahlén, utgiven 1970. Teorins centrala del beskrivs i boken som följer:

I en hierarkisk organisation kommer varje anställd att befordras till sin inkompetensnivå.

En av de teser som Peter hävdar är den s k cykelställsprincipen. De stora och dyrbara besluten tas omgående, men cykelstället utanför fabriken kan diskuteras i timmar.

Slussen da capo al fine

Denna kväll har det avgörande beslutet fattats avseende slussen. Stora delar av kulturetablissemanget har gått i spinn. Min första kontakt med slussen var som kadett då man till en efterfest skulle köpa brännvin. Kanske det är dessa sentimentala skäl som driver de som en gång i tiden avskydde ABBA, men som nu tar en av medlemmarna till sitt hjärta.

Även jag har blivit inbjuden till mötet på Benny Anderssons biograf, vilket fick mig att börja grötrimma.

Tänk kunde träffat herr Andersson
lilla jag, lilla jag, Benny Andersson!
Tänk att bli inbjuden av en så'n populär person.
Tänker på slussen vilket liv som ni för
Försöker att vara en slussens charmör.

Sic transit gloria mundi. F ö uselt rim. Skäms

Trist

Stolt över att bo i Stockholm – the capital of Scandinavia. Stolt över att Stockholm tar emot och hyllar nobelpristagarna. Beklämd och skamsen över att extremisterna försöker ta över vår stad just denna dag.

Skolan

Skolan, ett lands, en stats, viktigaste ansvar, har befunnit sig i fritt fall i dryga 40 år. Under ledning av ordföranden i Förbundet Sverige - DDR, till 1977 "Föreningen för förbindelser med Tyska demokratiska republiken" Stellan Arvidson raserades den svenska skolan. Han lyckades fullt ut.

Förbundet Sverige - DDR var en prokommunistisk förening i Sverige. Under åren 1969–1987 var Stellan Arvidson, socialdemokratisk skolpolitiker, mottagare av höga östtyska utmärkelser och författare till flera regimstödjande skrifter om DDR, dess ordförande.

Fram till mitten av 1960-talet var den svenska skolan ett föredöme. Den presterade mycket goda resultat och man inte bara utbildade utan också i realskolan och gymnasiet bildade eleverna. Den 6-åriga folkskolan hade färre funktionella analfabeter som lämnade skolan än den nuvarande förvaringsanstalten som bär namnet skola.

Filosofin i den socialdemokratiska skolan kan sammanfattas i följande anekdot.

Två män stod vid en grusväg ute på landsbygden när en bil stannade till bredvid dem. Mannen i bilen frågade dem på engelska om de visste vägen till närmaste bensinstation. De båda männen begrep inte ett ord och mannen i bilen försökte därför med tyska i stället. Inte heller nu begrep dom någonting och efter att förgäves ha försökt med franska, körde mannen i väg.

Medan de båda männen såg bilen försvinna över ett krön, sa den ene till den andre: ”Man kanske skulle ta och lära sig ett språk till”.
”Varför det?”, svarade kamraten.” Den där killen kunde ju tre språk och inte hjälpte det honom”.

Disciplinupplösning, proletariserade lärare och desillusionerade elever har vår svindyra skola producerat i parti och minut. Alliansen har oändligt mycket kvar att göra innan skuggan av DDR-light försvinner.

Politikens vardag

Farstamoderaterna har i afton haft styrelsemöte. En träff som omfattar både stort och smått. Vi är fast förankrade i Farstas mylla och ser vårt stadsdelsområde som vårt verksamhetsfält. Att sedan en och annan ledamot i stadsdelsnämnden hängs ut i Mitt i Söderort får vi väl ta med jämnmod.

Vad som var på tapeten var aktuella byggplaner i Farsta och vad som händer i olika nämnder samt andra politiska organ. Att vi skall vara på hugget och kämpa för vårt Farsta är vårt credo. Detta är en politisk förenings vardag. Att engagera sig i vardagen, kämpa mot ibland högljudda särintressen och sprida budskapet att individen står över politiken.

”Frihet är det bästa ting, där sökas kan all världen omkring, den frihet kan väl bära.” Så skrev Biskop Thomas en gång i tiden och det gäller än idag. Och gäller även i Farsta 2011.

Klyftorna ökar

Så lyder en rubrik i veckan nummer av Riksdag och Departement. Man framhåller att under 1970-talet minskade klyftorna och Sverige blev det mest ekonomiskt jämställda landet i världen. Vad man inte nämner är att under den tiden sjönk Sverige som en sten i välfärdsligan. Från ett att av de rikaste länderna i världen till en mycket medioker placering.

Man nämner inte heller de drakoniska marginalskatterna som gjorde att en nattsköterska tjänade mindre än den som arbetade dagtid. Inte heller påtalas att det för en kvalificerad hjärnkirurg var mer lönsamt att stanna hemma och tapetsera än rädda liv.

En spännvid behövs i ett samhälle. Det är kraften som driver detta framåt. Den trögflytande ån driver inga kraftverk utan det är forsarna med fallhöjd som skapar energi.

Något att tänka på när Juholt et consortes vill vrida klockan tillbaka. För det fanns en överklass i det nivellerade 70- talet – socialdemokratiska politiker och LO:s fackpampar.

Ständigt denne Juholt

Att Juholts position är ifrågasatt behöver inte diskuteras. Vad som däremot behöver granskas är Juholts bild av det framtida Sverige. Hur ser Juholtland ut? Vilken framtid kan man utläsa av hans retorik och visioner?

Juholt blickar tillbaka till ett land som de facto var en enpartistat. Politiken, läs socialdemokratin, var överordnat allt. Konfiskatoriska skatter gjorde oss beroende av det man felaktigt kallade samhället. Bortsett från de mycket rika och den politiska nomenklaturan var det fickpengsstaten. Här får du lite slantar att roa dig för – föräldrarna, politikerna fixar resten.

Den misslyckade skolan genomdrevs av Stellan Arvidsson. Hedersdoktor och dito professor i östtyskland. Behängd med diverse östtyska utmärkelser. Något som åtminstone jag betraktar som subversiv krigföring.

Allt som var vänster och revolutionärt var bra. Det matades vi med genom statstelevisionen. Inte ens barnen sparades. Det var Ville, Valle och Viktor samt att vara Vilse i pannkakan. De tecknade serierna kom från kommuniststaterna och barnen nattades med den östtyske John Blund.

Detta är Juholtland. DDR light. Ser fram emot hur Juholt tillsammans med Sjöstedt och hans kommunister bygger upp den nya muren.